Om Rita Hayworth

I helgen köpte Johan ytterligare två filmer till våran samling, som nu borde vara uppemot 150 stycken dvd-filmer. Den ena var Gilda, en Rita Hayworth film ifrån 1946. Handlingen var väl sådär, men det jag tycker om med sådana gamla filmer är frisyrerna, makeupen, kläderna och såklart musiken.

När jag då nyligen har sett denna film så vad passar inte bättre än att fylla på i “historieboken” här på bloggen med lite fakta om Rita Hayworth =)

Rita Hayworth föddes 17 oktober 1918 i Brooklyn, New York, då med namnet Margarita Carmen Cansino. Hennes pappa hade utvandrat från Spanien till Amerika 1913, och både han och hans far (Margaritas farfar) var flamencodansörer och hennes mor var showgirl på Broadway, så det var menat att även Margarita skulle fortsätta på “dansbanan”.

När hon bara var 12 år gammal så dansade hon tillsammans med sin pappa i olika shower. Vid ett av uppträdena satt en av cheferna för filmbolaget Fox i publiken, vilket ledde till att Margarita Cansino fick ett filmkontrakt kort därefter. Hon medverkade i sin första film år 1935, Dantes Inferno. Hon gjorde ytterligare några mindre roller för Fox innan kontraktet gick ut.

Margaritas förste man, Edward Judson, hjälpte henne att få ett nytt kontrakt men den här gången för filmbolaget Columbia. Det var först då hon fick artistnamnet Rita Hayworth, av bolagets VD Harry Cohn.

Hos Columbia gjorde hon 13 mindre roller innan hon blev utlånad till bolaget Warner. 1941 gjorde hon första riktiga succén i filmen Rivaler på galej, därefter följde fler större roller i filmer som t ex Bröllopsdansen (1941), Omslagsflickan (1944) och Gilda (1946). Hon spelade mot bland andra Cary Grant, Fred Astaire och Gene Kelly.

Rita Hayworth sågs som en sexsymbol många gånger. Hon refereras ofta som “The Love Godess”. I verkliga livet var hon dock helt tvärtom: blyg, tillbakadragen och hade ganska dåligt självförtroende. Trots det så var hon en av de populäraste pinup-flickorna bland amerikanska soldater. Hennes “status” som bombnedslag gick till och med så långt att en bild av henne sattes på den första atombomben som släpptes ner under provsprängningarna utanför Marshall Islands.

Efter filmen Gilda år 1946, så gick filmkarriären utför. De efterföljande filmerna höll aldrig riktigt samma klass som de tidigare. Då medverkade hon i filmer som Lady från Shanghai (1947), Miss Sadie Thompson (1953) och Salome – danserskan (också 1953).

I början av 60-talet började hon redan då få känningar av den Alzheimer som sen begränsade hennes framtid. Diagnosen Alzheimers fick hon dock inte förens på 80-talet. Sista filmen Rita Hayworth medverkade i var Vredens dag från 1972.

Rita Hayworth hann gifta sig hela fem gånger. Förste maken Edward Judson från 1937 till 1943. 1942 blev hon förälskad i skådespelaren Victor Mature och begärde då skilsmässa med Edward. Victor Mature och Rita Hayworth hann förlova sig men hon bröt sen förlovningen och gifte sig med Orson Welles istället år 1943. Tillsammans med Welles fick hon en dotter, men äktenskapet höll inte längre än till 1948.

Vid sin första resa till Europa, också år 1948, träffade hon prins Aly Khan. Han var son till den muslimske ledaren Aga Khan III. Rita Hayworth och Aly Khan ingick äktenskap 1949, och fick en dotter. Prinsessan Yasmine. Inte heller det äktenskapet höll speciellt länge, och skilsmässan skedde 1951. Mellan 1953 och 1955 var hon gift med sångaren Dick Haynes och mellan 1958 och 1961 med filmproducenten James Hill.

Rita Hayworth avled den 14 maj, 1987, i New York City.

Klipp ur filmen Gilda

Källor:

http://www.alltomfilm.se/ArticlePages/200803/25/20080325092550_DVD971/20080325092550_DVD971.dbp.asp

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rita_Hayworth

Bilder:

http://www.flickr.com/photos/87309712@N00/389026077/

http://www.flickr.com/photos/eigna1753/2242824382/

http://www.flickr.com/photos/31882887@N05/3010835731/

Mars

 

“Alice…don’t you think it sad. That in this month the hares are mad! When Lewis Carroll gave them hats, the March – hare since is truly ‘bats’”

Ja, då var det redan mars! Fast, det har ändå lyckats gå en hel vecka in i mars och jag har varit dålig på att uppdatera bloggen. Plötsligt har man massor att göra om dagarna och man är knappt hemma, kul tycker jag, men tråkigt att bloggen får komma i andra hand. Fullt upp med jobb, plugg och vänner. Äntligen börjar man bli som en människa igen, inte som en ljusskygg mullvad! =)

På tal om ljus. Nu när det är mars så betyder det också att dagarna blir ljusare och ljusare, väldigt skönt! Våren är en härlig tid. Snön är borta och solen lyser återigen över Visby idag. Jag och Johan var riktiga hurtbullar imorse och gick runt ringmuren klockan 8! Skönt och uppfriskande.

Johan är ägare av en väldigt rolig bok, som man gärna kan sitta och bläddra i länge. Kult, av Janne Sundling med gästskribenterna Lars Nylin, Anders Jonsson, Per Wikström, Niklas Lindstedt och Kalle Holmberg.

Ett kapitel, år 1968, “Hur såg vi ut egentligen?” berättar:

“Allting var tight. Oerhört tight. Delvis berodde det på att kläderna oftast var i konstfiber. Var det minsta värme kletade kläderna fast vid kroppen av värmen. De nya konstgjorda materialen var gjorda för att tåla mycket, och vara skrynkelfria. Men andas, det kunde de inte. De häftade fast vid kroppen som gaffatejp. Å andra sidan var de iskalla när temperaturen sjönk.

Men det berodde också på modet. Skjortorna skulle vara slimmade, byxorna så tighta att kroppen levde under konstant press. Byxornas skärning i grenen var så maximalt tight att – ni vet vad – snarast kändes som halsmandlar.

Ovanpå detta skulle det finnas volumiös frisyr, helst med polisonger, gärna en gedigen halskedja också och som avslutning på eländet skulle även en helt vanlig grabb ha en liten handledsväska!

Och blev ni inte uttittade beroende på denna look, tog vi det säkra före det osäkra, garderade med luktsinnet också, och stänkte på oss några milliliter Brut 33 eller Old Spice.

Ja, hur såg vi ut egentligen? Allt detta för att imponera på det motsatta könet. De såg i sin tur ut ungefär som oss.

Jo, modet var ju unisex, tjejer och killar skulle se ungefär likadan ut, bortsett från polisongerna då. Visst, modet hade förändrats starkt redan i mitten på 60-talet. I vår föräldrageneration såg man till att markera vuxenheten redan vid konfirmationen. Därefter var det hatt och kostym eller klänning som gällde.

Med den första ungdomskulturen ändrades det. Efter det skulle alla till London och handla i klädbutikerna på Carnaby Street eller King’s Road.

Jeansen blev på många sätt symbolen för det nya. Då liksom nu skulle de helst se lite slitna ut. Om inte annat gick det att fixa till med lite sandpapper. ….”

Jag skulle nog inte vilja vara ungdom på den tiden även om jag tycker att modet då var väldigt häftigt. Men att behöva utstå allt detta för att vara moderiktigt snygg, nej fy bubblan! Tight, värme, kli, överparfymerad och hemmaslipade jeans. Ska det behöva vara så?

Är vi sådana, ungdomarna idag? Vad tusan gör vi för tokigheter som någon kommer skriva en kult-bok om om 30-40 år!?

Det jag kan tänka mig är att vi bleker eller färgar sönder våra hår. Misshandlar det med platt-, lock- och volymtänger (fast det har man ju gjort förr också). Sätter i löshår som kan se så falskt ut att du lika gärna kunde ha rullat ut ett garnnystan och tejpat fast i ditt riktiga hår.

Vi har ju också tighta jeans än idag, jag vet tjejer som fått problem med äggstockarna för att de haft för tighta byxor. Det är ju egentligen helt galet!

Snyggt OCH bekvämt, det är mitt motto när det gäller kläder och mode. Varför utstå något man mår dåligt utav bara för att behaga andra? Den enda man ska behaga är sig själv. Mår du bra och känner dig snygg så tycker andra att du är donnan nr 1!

Tjingeling

Första dagen på jobbet + kalas!

Igår var det första dagen på nya jobbet. Och det gick bra! Mycket introduktion, mycket att lära in. Alla olika mobilabonnemang, bredbandsabonnemang och alla mobiler och datorer. Samt våra egna system till våra datorer, typ 6 olika. Men det kommer väl att gå in snart det med, jobbigt i början bara.

Skickade två mobiler på reparation igår också =) “Häftigt”.

I helgen var det fullt hus här hos oss. Johan fyllde 20, och det var stort kalas med massa vänner och släkt! Först hade vi fika på tidig eftermiddag då vi var ca 23-24 stycken i våran lägenhet på 56 kv. Sedan gick vi ner i innerstaden och till Black Sheep Arms, en mysig irlänsk/engelsk restaurang och pub. Där åt vi en supergod middag! Då var vi 19 stycken och alla dessa plus två till gick även tillbaka hem till oss och förfestade efteråt. Mycket Singstar blev det! Väldigt trevligt. Sen bar det av ner till krogen. De äldre vuxna gick ner lite tidigare än oss ungdomar till Masters, som inte är ett dansställe utan bara en pub och restaurang. Så vi andra festade vidare lite och gick sen ner till Munken och Hamnplan.

 Singstar hela kvällen lång

Riktigt kul och en väldigt lyckad kväll! Och mycket att städa och diska dagen efter *suck* Men efter ett så bra kalas så gjorde det ingenting!

Huvudattraktionen på kalaset var ett gammalt loppisfynd. Ett par glasögon, med colaburks-bottnar till glas! Inhandlade för 5 kronor. Tänk vad roligt man kunde ha med dom =) Här är några av personerna som såg lite dåligt under kvällen.

Syster Nisan

Sally aka Felicia

Henkepenke

Hemlige Mr Arne (I Trazan och Banarne) aka Johan födelsedagsbarnet

Nickeboy

Bert Ljung aka Alle

Olof – Helt enkelt!

Det finns bilder på mig i dessa skönheter också, men dom är hemligstämplade ;)

Dagen efter visade jag och Johan hans vänner fastlänningarna runt i Visby innerstad lite granna. Väldigt fint väder och de fick verkligen se Visby från sin bästa sida!

Ringmuren med murgröna på, vid Östergravar

Fyra små barn på en bagge

Fyra små barn på en bagge som börjar luta

Fyra små barn på en bagge som ramlar omkull

Fråga inte ens..

Det var lite bilder från helgen, jag var dålig på att ha min kamera framme men Felicia var lite bättre. Ska be henne skicka dom så kanske det kommer fler tokigheter. Vet att det är hon som har bilder på mig i de snygga glasögonen i alla fall ;)

Tjingeling