Det är kanske något som ni inte vet, att Johan och jag samlar på filmer. Och igår gjorde vi det igen..Fyllde på våran snart fulla hylla. 167 filmer räknade jag dem precis till, men då har jag räknat boxarna som en film vardera. Det är ju egentligen flera skivor i en box, men det är ju ändå inte filmer utan avsnitt så..tja, det där kan man ju räkna lite hur man vill.
Av någon anledning, som vi egentligen inte riktigt vet själva, så började vi att samla på film. Det blev bara fler och fler, och vi tyckte att det blev roligare och roligare så nu är det väl i full gång antar jag. Det värsta är bara att vi inte har mer plats i hyllan när sista “facket” är fyllt, lägst ner till höger.
Hyllan går nästan upp till taket men i resten av den har vi lite böcker och så är det två glasskåp i där vi har finglasen. Johan löste det lätt igår när han sa “ja, sen får vi ju helt enkelt flytta bort finglasen och kanske ställa undan dom” Nehehejdu, sa jag då i princip. Det är ju sånt man vill ha framme! Speciellt om man har glasskåp så är det ju vanligast att man har glas eller annan servis i dem..inte film!
Igår var vi på promenad och kunde inte låta bli att svänga in förbi Hemmakväll, där vi såklart hittade lite boxar vi ville ha. Johan fick sin efterlängtade fjärde och sista säsong av Stargate Atlantis, och jag (eller Johan med för den delen) fick två nya säsonger av Simpsons, 4e och 5e säsongen.
Johans dröm är att köpa massa tavellister eller liknande, och sätta upp på en vägg och rada upp alla filmer så att de står med framsidan framåt. Det hade ju varit häftigt men då krävs det en stor vägg och massa tavellister! Går nog inte i våran 2a vi har nu. Får bli när man blir äldre och köper hus..
Jag måste bara berätta om inatt när skrämde Johan livet ur mig! Jag tror aldrig att mitt hjärta har bultat så hårt.. Det blir en liten, lång historia.
Det började med att jag satt uppe vid datorn en stund medan Johan gick och la sig. När jag väl gick och la mig så hade Johan somnat och katten Seffe låg också och snusade i våran säng. Jag kröp ner under täcket och blundade. Då tyckte jag att jag hörde något som prasslade och hade sig ute i lägenheten. Vad tusan kan det vara, tänkte jag och slog upp ögonen. Jag såg att även Seffe reagerat på något och hon tittade mot sovrumsdörren. Jag låg och lyssnade ett tag och det återkom då och då. Jag kom sen på att det var en plastpåse som stod och “halkade” mot en vägg i hallen, och jag gick upp och lade påsen ner. Gick sen tillbaka till sängen och somnade.
Ni vet när man precis har glidit in i en skön ostörd sömn, så blir man väckt. Och bara det kan man bli lite rädd av, och hjärtat kan ta ett extra skutt. Det gjorde mitt verkligen när Johan satte sig upp som ett skott och stirrar mot sovrumsdörren. Jag frågar: “Vad är det!?” Och Johan “viskar” högt: “Det är någon där ute!! Det är någon där!! Det är någon där!!” Och pekar mot dörren som står på glänt.. Mitt hjärta börjar hamra som jag vet inte vad, jag kan till och med höra mina egna hjärtslag som om de ekade igenom rummet! Johan går upp ur sängen och tar mitt hårspray som står på byrån..då börjar jag undra, Vad tusan ska han med den till, visst kan man spraya någon i ögonen med det men..ändå. Jag säger då: “Johan, är du vaken!?” Och Johan tittar med stora ögon på mig och sen på dörren. “Ja, jag lovar..det är någon där!” Går snabbt fram till dörren med sprayflaskan i högsta hugg och stänger den, står kvar och håller emot inifrån. “Men gå ut och kolla då!” Säger jag skräckslaget. Och tycker att Johan ska vara en modig hjälte som går och slår ner denne skumma typ som på något konstigt vis skulle ha tagit sig in i lägenheten???
Johan väser “Det kan jag väl inte göra?? Det är ju någon där!”. Jag frågar då gång på gång om han är vaken, och han intygar om och om igen att han är klarvaken och det gör mig ännu räddare. Han brukar gå i sömnen och ha för sig saker men, det här verkade vara på riktigt. Han sansade sig sen och ställde ifrån sig mitt hårspray bredvid sängen och öppnade dörren försiktigt och gick ut i lägenheten. Han kommer tillbaka och säger “Det var ingen där!”. Och jag blir både lättad och lite sur för att han skrämt upp mig så mycket. Men Johan kommer själv inte ihåg att han satt sig upp i sängen och sagt så..Det han minns är att han står vid dörren med hårsprayet i handen medan jag sitter med täcket uppdraget över näsan och säger: “Johan, du skrämmer mig. Johan, du skrämmer mig riktigt mycket!” Hahahaha =P Jag kan se det framför mig..Vi måste ha sett helknäppa ut! Jag rädd som en hare med täcket över huvudet och Johan som står vid dörren med en sprayflaska som vapen.. Ja, jisses!
Jag tycker nu att detta var väldigt komiskt! =P Men i och med att jag hört något innan så trodde jag på honom när han sa att det var någon i lägenheten! Annars hade jag förstått med en gång att han gick i sömnen..Herregud vad tokigt det kan bli! =)
Tjingeling
Bild lånad från: http://baxterking.com/wp-content/uploads/2009/01/lillianwells.jpg
