Tillökning i familjen

Ja, nu har vi då fått tillökning i familjen. Det är bebisar, men inte människobebisar. Utan musbebisar! Två stycken söta små pojkar. Helt uuuuunderbaaara (måste överdriva lite för att reta kära svärmor som har mus- och råttfobi hihi). Jag köpte dom till Johan i födelsedagspresent, han ville egentligen ha råttor men där sa jag faktiskt nej. Dom blir så stora och ja, jag tycker att dom till och med kan bli lite äckliga!

Här ser ni lilla busfröet Ragge, allra första dagen hemma hos oss 

Våra två möss har Johan döpt till Ronny och Ragge. Dom är bara 3 veckor gamla och var alldeles för små för buren jag hade köpt innan, de kan smita igenom gallret! Då kanske ni förstår hur små de är. Så vi fick köpa en annan tillfällig bur så att vi inte har någon liten parvel som kryper runt i väggarna eller något!

Hungriga Ronny och Ragge.

Det roliga är att de har två helt skilda personligheter. Ragge är den tuffa och nyfikna som ränner runt överallt och sitter sällan still. Men han är ändå inte så tuff som han ser ut, han är lite höjdrädd. Vågar inte ens ta ett litet skutt från ens hand ner till golvet 1 cm under honom. Ronny är sjusovaren, och matvraket. Han gillar inte att bli väckt, kurar gärna i lilla huset i buren eller sitter och mumsar i matskålen. Han ränner inte runt som en yr höna som en viss annan liten mus! Myser gärna i ens kupade hand och blir kliad bakom örat. Men tuff är han ändå, har man honom på tv-bordet så kan han lätt ta sats och kasta sig ut för kanten som stålmannen själv! Galning.

Ragge är rätt så lätt att få på bild, han är ju liksom överallt! Ronny är lite mer svårflörtad. Blänger ganska surt på en om man lyfter på taket till huset i buren och stör hans skönhetssömn. 

Vi åkte ända ut till världsmetropolen Hemse i lördags för att köpa våra söta husdjur. Här inne i staden Visby hade de bara..förlåt, men riktigt fula och äckliga vita möss med röda ögon! UÄH! Så vi åkte ut dit och hämtade tre små pyttebebisar. Ja, jag skrev rätt TRE stycken. Den ena så pytteliten att den inte klarade bilfärden hem tyvärr! Den blev så rädd och skräckslagen. Och jag blev ledsen. Och Johan blev ledsen. Han var så otroligt söt, men han fick en fin begravning längs vägen. Och vi hedrar honom genom att ta så väl hand om Ronny och Ragge vi bara kan!

R.I.P “lillskiten”